– Jag har rymt, säger Mia till Alex. Kan jag få bo här?
– Visst, du kan bo i vardagsrummet. Vi bygger en koja under bordet. Med filtar blir det mörkt och mysigt, säger han.
Mia är ensam i kojan och de farliga djuren utanför är hungriga och vill äta barn.
Det är en ofattbar lycka för mej att få göra det jag helst av allt vill i livet; att skriva. Jag är aldrig ensam fast jag sitter alldeles solo i min skrubb på övervåningen. Jag bestämmer i fantasin var jag befinner mej och vem jag träffar och jag är så glad att mina läsare vill följa med på mina på äventyr.