Meny
Emil Wern är tillbaka! Mitt i den gotländska idyllen löser Emil Wern – Maria Werns son – kluriga mysterier. Roliga och spännande pusseldeckare för nybörjarläsaren!
Emil är elva år och bor i Visby, precis innanför ringmuren. Där i trädgården står en gammal gul kiosk som Emil har förvandlat till detektivbyrå. Och i Visby behövs det verkligen en sådan, för det kryllar av skumma typer. Tillsammans med lillasystern Linda och den ganska korkade hunden Molly löser Emil riktigt knepiga mysterier.
I Bankrånet vinner Emil bankens tipspromenad, men när han ska hämta sitt pris möts han av en förtvivlad bankdirektör. Någon har tömt bankvalvet under natten, och bankdirektören Svea Solvent är övertygad om att stölden måste hållas hemlig, annars kommer kunderna att överge banken. Därför ber hon Emil om hjälp. Och plötsligt har Emil Werns detektivbyrå ett nytt fall att lösa. En miljon kronor saknas och det finns fyra misstänkta …
Bankrånet är Anna Janssons fjärde bok om Visbydetektiven Emil. Trots den laddade titeln är det en ganska fridsam historia, en pusseldeckare där fotspår i snön, tidsscheman och små lögner spelar stor roll. Emil, som har sin detektivbyrå i en kiosk, är son till hjältinnan i Anna Janssons vuxendeckare, kriminalinspektör Maria Wern. Det lägger till en nivå för vuxna läsare och för barnen finns polismammans i bakgrunden som stöd om det skulle krisa. Men Emil är själv en värdig deckarhjälte, så förståndigt rättskaffens som nästan bara en elvaåring kan vara.
Han beskrivs inte mycket utifrån, utom i Mimmi Tollerups bitskt uttrycksfulla teckningar, och en del recensenter har tyckt att han är blek jämfört med sin ettriga lillasyster Linda eller grannpojken, den filosofiska och något galne Sokrates med stödkragen. Men jag tycker tvärtom att Emil fint präglar berättelsen inifrån, men sin uppmärksamhet och sina envetna efterforskningar.
Det är med hans ögon vi ser världen, utan at vi ens tänker på saken – ett litterärt grepp bland många som Anna Jansson introducerar för sina läsare. Intrigen är lagom komplicerad, de huvudmisstänkta kring banken är roliga typer. En viktig moraldiskussion bryter ut i syskonbråket mellan Emil och Linda, en liten förälskelse spirar på julmarknaden i Visby, där Alva i lucialinne och glitter i håret gör Emil yr i huvudet och alldeles matt.
Runt omkring står Visby i vinterdräkt: snön ser ut som vispgrädde, istapparna glittrar i solen och bilarna har vita kepsar.
Som barndeckarförfattare skriver Anna Jansson med kärlek och omsorg, och inte minst i miljöskildringarna visar hon att språk är något man kan leka med.”
DN
”Anna Jansson är ovanligt bra i det kortfattade kapitelboksformatet…Första delen berättar om medeltidsveckan på Gotland. Med en rolig och lagom spännande gåta.”
Lotta Olsson DN
”Anna Janssons barndeckare är här för att stanna.”
Andreas Palmaer DN
”Liksom övriga delar i serien är Bankrånet välskriven och spännande. Karaktärerna är lätta att tycka om även om en av dem här visar prov på sämre sidor. Dessa sidor kan dock fungera som en utgångspunkt för djupare diskussioner om etik och moral med de barn som läser boken. Humor är en viktig ingrediens i boken och som vuxen är det svårt att låta bli att skratta när man stöter på namn som Svea Solvent och Euron Kroona.”
BTJ
Det är en ofattbar lycka för mej att få göra det jag helst av allt vill i livet; att skriva. Jag är aldrig ensam fast jag sitter alldeles solo i min skrubb på övervåningen. Jag bestämmer i fantasin var jag befinner mej och vem jag träffar och jag är så glad att mina läsare vill följa med på mina på äventyr.
